Du seglar på de sju haven, där du fann skatter, guld och förmögenheter. Du är rikare än du någonsin hade kunnat drömma om, men nu bestämmer du dig för att segla igenom en storm. Det finns såklart bättre vägar att ta sig över haven på, men du vill verkligen hem. Det är tacofredag där och skörbjugg på skeppet, så valet är enkelt. Ingen pirat har någonsin dött av att ha blivit lite blöt.
[[Håll dig ändå i utkanten av stormen.->Utkanten av stormen]]
[[Säkraste platsen i en storm är i dess öga!->Stormens öga]]Du försöker hålla dig i utkanten av stormen så gott du kan, men som så ofta händer när någon tappar en förhäxad voodoodocka överbord så går saker inte riktigt som planerat.
Vattnet under ditt skepp börjar lysa ilsket grönt samtidigt som det bubblar och kastar sig mot skrovet i vågor höga som palmträd. Din besättning, ett gäng mindre muntra sjömän som inte uppskattar det vrålande havet som börjat svälja skeppet, kastar sina allra argaste blickar mot dig. De börjar också plocka fram sina sablar.
Som skeppets kapten...
[[Hoppar du överbord->Hoppa överbord]]
[[Säger du: "Jag är säker på att vi kan lösa--"->"Jag är säker på att vi kan lösa--"]]Det gick förvånansvärt smidigt att ta sig till stormens öga. Dessvärre visade det sig det sig också vara ett riktigt öga. Stormen var hemvist för ett av havsdjupets mest skräckinjagande vidunder och snart hade ett dussintal tentakler snärjt sig om ditt skepp. De som inte höll på att bryta sönder skeppet började i stället att dra ned det i djupet.
Som kapten har du valet att--
[[Var man för sig själv!->Var man för sig själv!]]Du vaknar till med näsan djupt nedstucken i sandstranden i utkanten av en ö. Lugna vågor rullar in över dina fötter och en liten krabba försöker, så gott den kan, att få av dig din hatt så att den kan använda den som skal. Du reser på dig, men krabban hänger fast i hatten och kravlar till slut upp i ett av dess många veck.
[[Fortsätt.->Vakna på ön 2]]Du hoppar, graciös som en uppstoppad gasell, ner i det bubblande vattnet som håller på att sänka skeppet. Du hann få med dig din trogna pirathatt, en fickkniv och ett överblivet träben, men allt guld och alla juveler och alla mynt och alla tunnor fulla med rom - allt det försvann ner i djupet med skeppet.
Att undfly med livet i behåll är värt mer än alla världens skatter, kan du tycka, men du har en känsla av att din besättning inte skulle hålla med om att just ditt överlevande var värd just så mycket. Speciellt inte eftersom det var din förhäxade voodoodocka som hade kapsejsat skeppet efter att du tappade den i plurret.
Det sista du ser innan världen försvinner är hur din besättning hytter med sina nävar i din riktning. Det känns måhända som en någorlunda felaktigt placerad prioritering att ha som besättningsman när skeppet håller på att sjunka, men sådana hade dina män alltid--
--och där sköljer en rusande, grönlysande våg bort ditt medvetande.
[[Fortsätt->Vakna på ön]]"Jag är säker på a--" hinner du säga innan männen ombord tar ett kraftigt tag om dina små axlar och kastar dig överbord.
Sällan har du sett dem så koordinerade förut. Medan du seglar genom luften, nu utan mer än en gammal fickkniv och ett överblivet träben i dina fickor, funderar du på om denna nyfunna samarbetsviljan, under andra omständigheter, med kläderna torra och fötterna fortsatt ombord på ditt skepp, hade gjort dig stolt över att vara deras kapten. Kanske, tänker du och känner ett faderligt leende spela över dina läppa--
Du borde verkligen ha tagit ett andetag innan du slog i vattnet. Såhär i efterhand, medan du försvinner ner i det bubblande mörkret, känns det så självklart. Plötsligt försvinner världen när en rusande, grönlysande våg sköljer bort ditt medvetande.
[[Fortsätt->Vakna på ön]]Du hoppar, graciös som en uppstoppad gasell, ner i det tentakelfyllda vattnet som håller på att svälja skeppet. Du hann få med dig din trogna pirathatt, en sliten fickkniv och ett överblivet träben, men allt guld och alla juveler och alla mynt och alla tunnor fulla med rom - allt det försvann ner i djupet med skeppet.
Att undfly med livet i behåll är värt mer än alla världens skatter, men du hade en känsla av att din besättning inte skulle hålla med om att just ditt överlevande var värt lika mycket. Speciellt inte eftersom det var din kurs in i stormens öga som nu höll på att kapsejsa skeppet.
Det sista du såg innan världen försvann var hur din besättning ömsomt försökte rädda skeppet, ömsomt hytte med nävarna i din riktning. Att leta upp dig i det vrålande vattnet kändes som en felaktig prioritering att ha som besättning när skeppet höll på att sjunka, men sådana hade dina män alltid--
--och där sköljde en rusande, grönlysande våg bort ditt medvetande.
[[Fortsätt->Vakna på ön]]Här passar det sig nog med ett litet hopp i berättelsen, fram tills dess att du finner dig ombord på ett piratskepp igen. Eftersom tiden mellan då och nu i huvudsak bestod av ensidiga samtal med krabban som bosatt sig i din hatt samt ett sävligt täljande i det träben du fick med dig efter förlisningen, hoppas jag att du förstår varför just denna del av din berättelse inte är särskilt lockande.
Men det är ju till syvende och sist upp till dig.
[[Gå ombord på det anlända piratskeppet.->Nya piratskeppet]]
[[Prata med krabban.->Prata med krabban]]"Har jag berättat om mitt första äventyr som pirat? Det var innan jag riktigt fått grepp om hur livet till sjöss fungerade. Jag fick i uppdrag att jaga rätt på lite kycklingar på en avlägsen ö. Sätta dem i bur och leverera till någon ljusskygg typ som betalade magert, men i alla fall betalade mig och ingen annan.
"Jag tror i alla fall inte att han betalade någon annan."
[[Lämna över ordet->Prata med krabban 2]]Du går upp längs landgången, omringad av en odöd besättning som sjunger skeppsvisor så hjärtligt att deras revben skallrar mot allt guld de bär. Bakom dig har ett halvdussin pirater börjat dra ombord skattkistan du fann på ön.
När du kommer upp på däcket ser du en bekant filur vid rodret. En kapten du stött på många gånger förut.
[["LeChuck!"->LeChuck]]Du tittar dig omkring. Ön är bara ett dussin romtunnor i diameter, men mitt i sanden hittar du ett tydligt markerat "X". Du vet vad det innebär och börjar gräva ivrigt. Med viss möda och stort besvär drar du så småningom fram en kista full med guld. Alla dina drömmar har plötsligt besannats - ännu en gång! - förutom den enda lilla, lilla drömmen som handlar om ett sätt att ta sig av ön så att du kan spendera guldet på precis allting som du nu har råd med.
[[Fortsätt->Vakna på ön 3]]Det finns inte så mycket mer att göra på ön än att sätta sig på kistan, plocka upp en kokosnöt och lugnt sitta och sippa på dess mjölk medan du väntar på att vem det än var som lämnade kistan på ön ska komma tillbaka och hämta den.
[[Det borde ju ske när som helst.->Vakna på ön 4]]Det finns inte så mycket mer att göra på ön än att sätta sig på kistan, plocka upp en kokosnöt och lugnt sitta och sippa på dess mjölk medan du väntar på att vem det än var som lämnade kistan på ön ska komma tillbaka och hämta den.
Det borde ju ske när som helst.
[[När som helst nu.->Vakna på ön 5]]Det finns inte så mycket mer att göra på ön än att sätta sig på kistan, plocka upp en kokosnöt och lugnt sitta och sippa på dess mjölk medan du väntar på att vem det än var som lämnade kistan på ön ska komma tillbaka och hämta den.
Det borde ju ske när som helst.
När som helst nu.
[[När som helst.->Vakna på ön 6]]Det finns inte så mycket mer att göra på ön än att sätta sig på kistan, plocka upp en kokosnöt och lugnt sitta och sippa på dess mjölk medan du väntar på att vem det än var som lämnade kistan på ön ska komma tillbaka och hämta den.
Det borde ju ske när som helst.
När som helst nu.
När som helst.
[[Sucka.->Vägskäl]]Krabban säger ingenting. Krabbor är sällan kända för att göra det, även om du hört en och annan motstridig berättelse om förhäxade krabbor under din tid som piratkapten.
[[Fortsätt prata med krabban->Prata med krabban 3]]
[[Ge upp och hoppa vidare i berättelsen->Nya piratskeppet]]"Det främsta problemet med jobbat var att jag inte förärades med några vidare instruktioner för hur man jagar kycklingar. Det enda jag visste var att jag hade en sabel, ett gevär, ett antal bananer och en imponerande samling kanonkulor, och med detta på något sätt skulle fånga kycklingarna levande.
"Jag började vifta min sabel i riktning mot mitt skepp, men kycklingarna respekterade inte mina instruktioner. De enfaldiga krabaterna. Det tog inte lång tid innan jag gick vidare till mer exotiska metoder."
[[Lämna över ordet->Prata med krabban 4]]Krabban är fortsatt stum medan den rör sig inuti din hatt.
[[Fortsätt prata med krabban->Prata med krabban 5]]
[[Ge upp och hoppa vidare i berättelsen->Nya piratskeppet]]"Jag behöver väl inte gå in på alla detaljer, men nog sagt så är varken bananer eller kanonkulor särskilt bra på att locka kycklingar i rätt riktning. Inte heller mitt muskedunder var till någon hjälp, även om jag måste erkänna en sorts barnslig glädje med hur kycklingarna sprang efter varje åskmuller jag frammanade ur bössan.
"Sättet jag till slut tog en kyckling tillfånga på var att helt enkelt slänga buren mot den. Dessvärre hade min besättning då strandsatt mig på ön jag och kycklingarna befann oss på.
"Ungefär som nu, då. Fast med fler kycklingar."
[[Hoppa äntligen vidare i berättelsen->Nya piratskeppet]]Tyvärr är det ganska svårt att fly när man är omringad av odöda pirater som har sina sablar dragna och pekade mot dig. Du gör ett tappert försök och klättrar snabbt upp i en mast, fångar upp ett rep som hänger från mastkorgen ovanför och svingar dig ut mot friheten. En snabbt hugg från en sabel skär dock igenom repet och du störtar ned på skeppsdäcket igen, omtumlad och blåslagen, med LeChuck skrockandes över dig.
"En garrrrrde!" morrar han med det för pirater så karaktäristiska rullandet av ordets R. Du hinner knappt återfå andan innan han låser sin sabel med din. Sedan: "Din andedräkt är värre än en hunds!"
[["Med din andedräkt förstår jag att du imponeras av hundars!"->Andedräkt]]
[["Jag kan se hur det skrämmer dig, din gamla kråka!"->Förlust]]
[["Jag vet, jag har sett dig fly många gånger förr!"->Förlust]]
[["Jag är gummi, du är lim!"->Förlust]]LeChuck skrattar och viftar fram dig. Du känner inte nämnvärt för att tillgodose honom, men gott om skelettlika händer runt omkring dig gör likväl som han befaller. De greppar tag varhelst de kan, utan någon sorts hänsyn till propert dekorum eller personligt utrymme, och slänger dig sedan framför LeChuck.
"Guybrush!" utbrister han. "Det var så länge sedan."
"Inte tillräckligt så."
LeChuck ryter åt besättningen och skeppet reser segel. Den öde ön försvinner bakom er och snart syns bara det öppna havet.
[[Var lugn.->Var lugn]]Du rycker åt dig en sabel från ett närstående skelett och vrålar "Jag är Guybrush Threepwood, förbered er på att dö!".
Besättningen framför dig, som dog för många månar sedan, tar ditt hot med ro och drar sina egna sablar. LeChucks egen glittrar i solskenet som letar sig genom molnen.
"En garrrrrde!" morrar han med det för pirater så karaktäristiska rullandet av ordets R. Han tar ett steg fram och låser sin sabel med din. Sedan: "Din andedräkt är värre än en hunds!"
[["Med din andedräkt förstår jag att du imponeras av hundars!"->Andedräkt]]
[["Jag kan se hur det skrämmer dig, din gamla kråka!"->Förlust]]
[["Jag vet, jag har sett dig fly många gånger förr!"->Förlust]]
[["Jag är gummi, du är lim!"->Förlust]]Ditt lugn rämnar omedelbart. Du är osäker på om LeChuck är ett spöke, zombie, demon eller människa just nu, men oavsett så är det alldeles uppenbart dags att antingen fäktas eller fly.
[[Fäktas!->Fäktas!]]
[[Fly!->Fly!]]LeChuck stapplar baklänges. För ett ögonblick verkar han bedövad, men släpper sedan ut ett ursinnigt vrål och kastar sig framåt igen.
"Du kommer inte undan mig, jag är snabbare än en oljad blixt!"
[["Jag kan se hur det skrämmer dig, din gamla kråka!"->Förlust]]
[["Jag vet, jag har sett dig fly många gånger förr!"->Sett dig fly]]
[["Med din andedräkt förstår jag att du imponeras av hundars!"->Förlust]]
[["Åh, jaha?"->Förlust]]LeChuck famlar baklänges, skrikandes och svärandes. Han drar sig upp på fötter igen med hjälp av några av sina besättningsmän och kastar sig in i duellen igen.
"Du slåss som en krokbent fågelskrämma!"
[["Jag vet, jag har sett dig fly många gånger förr!"->Förlust]]
[["Med din andedräkt förstår jag att du imponeras av hundars!"->Förlust]]
[["Jag kan se hur det skrämmer dig, din gamla kråka!"->Din gamla kråka]]
[["Öh, kan du repetera vad du sade?"->Förlust]]Du slår sabeln ur LeChucks hand och placerar din egen klinga under hans haka.
"Ge dig!"
"Aldrig!" vrålar han utan märkbar övertygelse.
"Du är inte längre kapten över det här skeppet. Män - om ni nu fortfarande är män - fram med plankan!"
Skeletten omkring dig börjar i ett makligt tempo dra fram en liten träplanka. Ändan av den vätter ut över ett vidsträckt hav utan land i sikte, och LeChuck stapplar nu ut längs den.
[[Gå ut på plankan och putta ned honom i havet.->Myteri]]LeChuck skrockar till och kastar sig mot dig. Han slår sabeln ur din hand och tar ett kraftigt tag om dina axlar.
"Farväl, Threepwood! Jag hoppas att du är bra på att simma!"
"Jag är mest bra på att hålla andan."
Sedan kastar han dig överbord.
[[Låtsas som att du vann duellen i stället.->Myteri]]Du reser triumferande din sabel i luften och jublar när LeChuck plumsar ner i havsdjupet och försvinner.
Äntligen är skeppet och guldet ditt och du kan segla hem igen. Du drar en lättnadens suck och vänder dig om.
Hela besättningen står och tittar på dig, deras sablar dragna. Du kommer inte ned från plankan.
"Ahoy, män. Res segel och låt oss jaga gryningen i fjärran!" försöker du uppmana dem. De lyssnar inte. En av dem kliver fram och för deras talan.
"Guybrush..." säger han.
[["Det är jag."->Det är jag]]"...Threepwood."
Någonting är fel. Skelettets röst har fått en nyans av vrede och hat.
"Vid närmare eftertanke så är det inte jag."
"Du lämnade oss."
"Ursäkta mig?"
"När skeppet sjönk. I ett stormande hav fyllt av odjur och förbannelser, så lämnade du oss."
[["Jaha. Nej. Det var en annan Guybrush Threepwood."->En annan Threepwood]]Skelettbesättningens alla ögon lyser plötsligt upp i ett våldsamt grönt ljus. Du kan höra morranden från vissa av dem, medan en odöd papegoja kraxar ut exakt vad den tänker att göra med dig. Den borde verkligen ha uppfostrats bättre än så. Vilken smutsig fantasi den har.
Den beniga talesmannen kliver närmare plankan.
"Guybrush...Threepwoood..."
[["Titta, en trehövdad apa!"->En trehövdad apa]]Några ur besättningen vänder sig om, men din bluff synades av den återstående majoriteten. Du sväljer. Det är plötsligt väldigt varmt ute på plankan. Trots kallsvetten du har.
En snilleblixt: träbenet!
[[Ryck fram det.->Träbenet]]Under din tid på den öde ön täljde du ut ett ansikte i benet. Det var tänkt att vara en smickrande avbild av Elaine för att ge henne nästa gång ni sågs, men du har aldrig varit särskitl artistisk av dig. Det enda du lyckades tälja var ett ansikte så hiskeligt att det hade fått ett troll att kämpa mot sina kväljningar.
Du lyfter av dig din pirathatt och lägger den på det täljda ansiktet. Din lilla krabbvän reser på sig under hatten, vilket får den att röra sig till synes av sig själv på träbenshuvudet.
"Backa! Annars släpper jag lös kraften i..."
[["Min förhäxade docka!"->Redan förhäxade]]
[["Mitt förhäxade bokstöd!"->Redan förhäxade]]
[["Mitt förhäxade träben!"->Redan förhäxade]]Besättningen tittar lugnt på huvudet du håller fram och hur krabban leker med hatten det bär. Det skelett som har talat med dig rycker ifrån träbenet från dig och håller upp det mot sitt ansikte. Krabbans klor dyker upp på varsin sida av pirathatten och klappar vilt i luften. Skelettet för fram ett benigt finger mot en av klorna, som sluter sig runt det. Han drar fram den lilla krabban och sätter varsamt ned den på sin axel innan han tar hatten av träbenet och sätter på sig den. Han kastar träbenet överbord.
[["Vi är alla förhäxade här."->Redan förhäxade 2]]Du suckar. Det här går inte som du hade tänkt dig.
[[Ge upp och ta ett kliv av från plankan, ned i havet.->Kliv av plankan]]
[["En garde!"->Ett sista försök]]Du hittar en liten bit drivved som du klamrar dig fast vid, och ser skeppet försvinna mot horisonten. Du är lite osäker på hur du ska ta dig ur den här knipan, men du brukar hitta på något. Så småningom.
Vattnet är ju i alla fall varmt. Det är alltid något.
[[Eftertexter->Credits]]När besättningen stoppar undan sina sablar tror du för ett ögonblick att du lyckades bluffa dig till kaptensrollen med ditt vilda utspel, men det hoppet släcks snabbt när de i stället drar fram varsin flintlåspistol. Du stirrar in i ett tjugotal mynningar, svarta som LeChucks hjärta.
Det var i alla fall värt ett försök.
[[Ge upp och ta ett kliv av från plankan, ned i havet.->Kliv av plankan]]Det stora piratäventyret är skrivet av Sebastian Åkerberg.
[[Mid Credits Scene->Mid Credits Scene]]"Att jag alltid måste rädda dig, Guybrush."
"Jag vet att jag alltid kan lita på dig, Elaine."
"Jag är rätt fantasisk ibland. Du borde vara gladare över att vi är gifta."
"Jag är glad."
"Ännu gladare."
"Så här glad?" frågar du och ler så brett du kan.
"Något åt det hållet." Elaine skrattar. "Fick du i alla fall med dig någon skatt från ditt äventyr?"
Du letar igenom dina fickor, men inte ett endaste guldmynt finns kvar.
"Tyvärr, de var inte så villiga att dela på--"
Du hittar plötsligt ett snöre som hänger ut genom en innerficka. Det leder till ett block som i sin tur sitter fast på en gummikyckling.
"Där är du! Jag har letat efter dig."
"Det var inte riktigt det där jag hade hoppats på, Guybrush."
[[Fortsätt eftertexterna->Credits 2]]Sebastian Åkerberg är på FZ känd under användarnamnet Ercarret, och detta spel var skapat som ett bidrag i pirattävlingen som FZ anordnar.
[[End Credits Scene->End Credits Scene]]"GUYBRUSH!" vrålar LeChuck när han äntligen kravlar sig upp på en öde ös strand.
[[Fin->Fin]]Det var det! Jag hoppas att ni hade kul.